Lite om [könsneutrala tredje person singularis] och [första person singularis objektskasus]

Hen-twittrandet fortsätter men jag uppfattar det som att det har blivit mindre fientligt.
Det består nu mest av två grupper:
1) de som berättar hur de använt ordet och att det är bra – och
2) de som skämtar om fenomenet ”könsneutralt” och taggar det med #hen.

Det verkar som att svenskarna i stort har accepterat hen, men fortfarande är lite nervösa och pirriga inför vad det är och vad det innebär. Jag tror att det värsta hatet har lagt sig, men vi får ju vänja oss vid att det nog inte kommer försvinna på några generationer.

Folk tycks i alla fall ha öppnat ögonen för att det finns något annat än bara män och kvinnor – och att det faktiskt finns språkliga situationer där det är användbart att inte vara tvungen att välja mellan ”han” och ”hon”.

Tyvärr har vi som har ”odefinierad” könsidentitet (d.v.s. vi som varken definierar oss som man eller kvinna) blivit några slags freaks i debatten. Prat om ”en hen” och hur en sådan ser ut (DN ska visst ha någon grej på Namn & nytt där man ska rita ”en hen”) – det blir som skäggiga damen på en omkringresande cirkus igen. Det är synd att vi ska behöva bli narrade sådär av allmänheten, men jag tror att det är ett steg i rätt riktning ändå, som sagt – att bli sedda och att folk VÄNJER sig vid att vi finns. Snart kanske det inte är så konstigt längre. Så länge vi inte blir utsatta för rent hat kan jag stå ut. Och det finns hatare, tro mig! I andra länder skulle vi kunna bli misshandlade utav polis eller till och med hamna i fängelset, men bara för att det är värre utomlands betyder det inte att vi är klara med kampen här. Livskvalitet går inte att mäta på samma sätt för alla människor. Och könsavvikare är en oförtjänt hatad grupp. Vi råkar göra folk nervösa och vissa klarar inte av frustrationen av att inte veta om våra könsorgan. Eller så blir de arga för att en del av vår kropp inte ”matchar” en annan del. Men ingen ska tycka synd om hatarna. Ingen ska kalla att vi provocerar dem för att de är så förvirrade eller mår illa för att vi finns. Nej, de har fel och vi har rätt att finnas. Deras åsikt att vi ska försvinna är inte lika rättfärdigad som vår åsikt att vi ska få finnas. Det handlar inte om ”yttrandefrihet” och ”demokrati” – ord som de hatarna gärna slänger sig med – för kärlek vinner över hat. Och skydd av minoriteter väger högre än någons rätt att uttala sig transfobiskt/homofobiskt/rasistiskt/sexistiskt osv. Nåväl, jag ska försöka hålla mig till ordet ”hen”.

Jag lade ”hens” i Wordfeud här om dagen. Yay! Och så berättar jag fakta om ordet för folk som inte är så insatta. Jag predikar, kanske man skulle kunna säga, men jag måste ju överrösta alla okunniga som uttalar sig i ämnet. Jag har stött på en promille kunniga motståndare till hen också, så jag ska inte dra alla över en kam. Jag för gärna sakliga diskutioner med motståndare, men jag kan inte respektera någon som bara låter sin rädsla tala.

Annonser

6 thoughts on “Lite om [könsneutrala tredje person singularis] och [första person singularis objektskasus]

  1. Lustigt. Du har liksom skrivit ett helt inlägg om ”hen”, hatarna till det och vad de uttrycker sig om saken men du kommer sällan vidare om varför man skulle vilja vara ”hen”. Varför skulle man inte vilja vara man eller kvinna? Är det nåt fel på det?
    Om man nu skulle identifiera hen som ”skäggiga damen” i en målning, vad hade du annars förväntat dig? Hade din negativa reaktion på det blivit annorlunda om någon ritade en höna eller en dinosaurie och identifierade det som hen?
    Vart vill man komma med hen?
    Vad skulle hen göra för att förbättra samhället?
    Ska man per automatik gå in för att kalla barn för hen, trots att de själva vill identifieras som han eller hon?

    Kanske är det här med hen i liknelse med vegetarianer som inte låter sina barn äta kött. Att var och en inte får välja själv utan liksom med religiösa metoder blir införda i något andra människor anser är rätt och/- eller fel.
    Skulle kunna vara en ny propagandistisk väg att gå för att få sin egen vilja igenom.

    • Jag är mer än villig till att svara på dina frågor! 🙂
      Q: Varför skulle man inte vilja vara man eller kvinna? Är det nåt fel på det?
      A: Nej, det är inget fel på att vara man eller kvinna. Men var går gränsen mellan dem? Många faller mellan de två kategorierna. Vissa är för manliga för att vara kvinnor men samtidigt för kvinnliga för att vara man. Det här med könsroller är inte något som könsöverskridarna har hittat på själva, men de får erfara det när de är fel. De är inte välkomna i något av könslägren och då vill man hitta på ett eget ställe där man kan få vara sig själv. Problemet är att man måste VÄLJA. Tänk dig såhär: du får bara välja att antingen resa till en storstad och shoppa och stanna där i hela ditt liv, eller så får du bara åka till en solig strand och bada och sola där i hela ditt liv. Vissa säger att man kan semestra på det ena stället ibland, men varför inte flytta till en stad som också har en strand? Varför är det så konstigt? Eller tänk om man hellre vill flytta till en djungel eller en öken. Varför inte där? Förstår du vad jag menar? Könen är begränsade, rent socialt. Och kroppsligen så gillar jag det androgyna.

      Q: Om man nu skulle identifiera hen som “skäggiga damen” i en målning, vad hade du annars förväntat dig? Hade din negativa reaktion på det blivit annorlunda om någon ritade en höna eller en dinosaurie och identifierade det som hen?

      A: Det är helt okej att rita hen som skäggiga damen om man inte gör det för att man tycker att skäggiga damer är fina, men 1) hen är ett pronomen och inget substantiv. 2) varför göra narr av en redan utsatt grupp?

      Q: Vart vill man komma med hen?
      A: Jag kan bara svara för mig själv här: Jag vill ha ett könsneutralt pronomen för att jag ser mig inte som man eller kvinna. Och så är det bra att det finns könsneutrala pronomen på folk man inte vet om det är det ena eller andra. Jag vill inte ”komma någonstans” annat än att jag kan fortsätta använda ordet utan påhopp. Men det vore förstås en bonus om jag kunde få slippa vara ett missvisande kön i passet.

      Q: Vad skulle hen göra för att förbättra samhället?
      A: Läs
      https://henom.wordpress.com/2012/03/08/vad-finns-det-egentligen-for-funktioner-med-hen/

      https://henom.wordpress.com/2012/03/08/varfor-forsoka-dolja-konet-i-en-text-med-hen/

      https://henom.wordpress.com/2012/03/08/bara-for-att-ordet-hen-laggs-till-sa-blir-inte-allt-jamstallt/

      Q: Ska man per automatik gå in för att kalla barn för hen, trots att de själva vill identifieras som han eller hon?
      A: Hur ska man veta om barnet vill vara hon eller han om man inte frågar? Och om man inte har chans att fråga då? Är det mer övergrepp på barnet att kalla det som vill bli kallat ”hon” för ”hen” än om man kallar ett barn som vill kallas ”hen” för ”hon”? Nej, och jag har blivit påtvingad ofrivilliga pronomen så länge jag funnits till.

      Q: Kanske är det här med hen i liknelse med vegetarianer som inte låter sina barn äta kött. Att var och en inte får välja själv utan liksom med religiösa metoder blir införda i något andra människor anser är rätt och/- eller fel. Skulle kunna vara en ny propagandistisk väg att gå för att få sin egen vilja igenom.
      A: Vissa barn vill äta vegetariskt men blir itvingade kött för att föräldrarna tycker att vegetarianism är dumt. Det är lika fel.
      Angående propaganda, läs här: https://henom.wordpress.com/2012/03/08/hur-kan-man-patvinga-barn-den-har-hen-propagandan/

  2. Sv: Nu har jag inte läst igenom alla inlägg du länkade till men jag ska försöka ta mig tid att gå igenom det.
    Vad jag inte förstår är: ”Vissa är för manliga för att vara kvinnor men samtidigt för kvinnliga för att vara man.” Alltså, antingen är du man med snopp eller kvinna med vagina. Så enkelt är det ju. (Jag kommer med en paradox i det här sen) Sen om man är manliga eller kvinnligare, det kvittar ju! Könet bestämmer. Det kan aldrig ett ord som ”hen” ändra på. Har man både och, ja men då har man det bästa av två världar! Inte mer med det. ”Hen” har säkert fått mycket positiv feedback men man gör ju det hela mer avvikande. Jag ska förklara och göra en bra liknelse.
    Om vi talar om ordet ”invandrare”, så vill de som är ”invandrare” inte identifieras med det ordet utan de vill hellre att man förklarar som det är, t ex ”Svensk med jugoslavisk härkomst” (och dylikt) eller ”italienare”. Det är viktigare att man möter människan från deras grund istället för att bara säga ”invandrare”. Så skulle jag vilja säga att det är med ”hen”. ”Invandrare” och ”hen” skulle kunna ha samma innebörd. Man är en människa men inte uttalat närmare än så. Visst, vill man inte det så ska man inte behöva men jag kan fortfarande inte förstå varför.
    Är man tvåkönad (Hermafrodit) eller om man föds till man med kvinnliga egenskaper (Antingen är kan man vara transexuell eller transvestit) så kan man fortfarande identifiera sig som man eller kvinna men vad kan ”HEN” göra åt det här? Varför göra det så krångligt och avvikande istället för att komma i människans botten: ”Jag är kvinna som föddes till man, med manliga könsorgan. Jag vill behålla mitt könsorgan men jag känner mig som en kvinna.” För mig är det inget fult att säga ”shemale” i det fallet. Vad skulle ”hen” kunna gra för att förbättra situationen för vederbörande? Man skulle göra det mer förvirrat för den som inte vet och kanske VILL veta, för att man är genuint intresserad. Då vet man i alla fall hur det ligger till. Föds man till man, känner sig som en kvinna och gör om sitt könsorgan till kvinnligt – Då är man kvinna!
    Jag förstår att det finns en hel hög med människor som inte tänker som jag (Och som faktiskt tänker som jag). Är det jag tycker fel i sammanhanget med ”hen”? Är jag bara naiv som tror och tycker att man kan utveckla sitt kön lite mer än med ”hen”?
    ”Hen” är som att hymla med sitt ursprung. Förneka. Spill the beans, ut med korten. Så ser jag det.
    Är jag helt ute och cyklar då?
    Det kan ju vara så att jag inte har fattat det här med ”hen” överhuvudtaget. Troligtvis har jag missat ett kapitel i det här. Jag är inte så påläst men jag tänkte bli.
    Svara så gott du kan. Det gör ju bara att forumet växer!

    • Jag är glad att du vill ta reda på mer. Här försöker jag svara på ditt meddelande:

      ”Alltså, antingen är du man med snopp eller kvinna med vagina. Så enkelt är det ju.”
      – Nej, det finns intersexuella och så finns det folk som DU inte vet om de har snopp eller vagina. Frågar du den personen ”ursäkta, får jag veta om ditt könsorgan?” då?

      ”Sen om man är manliga eller kvinnligare, det kvittar ju! Könet bestämmer. ”
      – Ja, precis. ”Det bestämmer”. Det bestämmer så många dumma, onödiga grejer, som om man får ha kjol på sig ute eller inte utan att bli nedslagen. Eller om man ska cykel med stång mellan benen eller inte. Visst ”kan” man gå emot reglerna men inte utan att bli socialt utstött.
      Om en kvinna är manlig kallas hon fortfarande kassörska, varför då? Vad spelar hennes könsorgan roll när hon sitter i kassan? På samma sätt är ”hon” och ”han” värdelösa. De säger inget annat än vad för könsorgan personen som gör något har. Det säger ingenting om hur personen ser ut eller på vilket sätt hen gör saker.

      ”Om vi talar om ordet “invandrare”, så vill de som är “invandrare” inte identifieras med det ordet utan de vill hellre att man förklarar som det är, t ex “Svensk med jugoslavisk härkomst” (och dylikt) eller “italienare”.”
      – Jag håller med om att det är viktigt att ha detaljord som beskriver närmare in i detalj – när det är relevant information – men det är också viktigt att ha ord som ”människa” som beskriver alla människor oavsett härkomst. Tänk om det inte fanns ett ord för människa, du var tvungen att säga antingen ”invandrare” eller ”helsvensk”. Och det var något du var tvungen att yttra i alla meningar om alla personer du pratade om. Typ, Emma, min helsvenska kompis, hyr en etta av en invandrare” eller ”när jag skulle betala i kassan så sade invandrarkassapersonen inte ens hej”. Så är det med ”hon” och ”han”. Man måste alltid peka ut könsorganen på den man pratar om, även när det inte är relevant. ”hen” ger mig möjligheten att prata om någon utan att prata om hens könsorgan.

      ”Vad skulle “hen” kunna göra för att förbättra situationen för vederbörande?”
      – Hen erbjuder inga skräddarsydda lösningar för alla individer. ”Hen” erbjuder ett one-size-fits-all för alla människor, oavsett identitet. En person kan fortfarande kalla sig kvinna eller pojke eller dam eller kille osv. Men ordet ”hen” inkluderar dem alla.

      ” Föds man till man, känner sig som en kvinna och gör om sitt könsorgan till kvinnligt – Då är man kvinna!”
      – Om man föds till kvinna, känner sig som en man men inte gör om sitt könsorgan till manligt då? Måste man vara kvinna då? Måste man nämnas som ”hon” (=den där som är annorlunda från alla som kallas ”han”) bara för att man har ett kvinnligt könsorgan?

      ” Är jag bara naiv som tror och tycker att man kan utveckla sitt kön lite mer än med “hen”?”
      – Vad menar du med utveckla sitt kön? Sin könsidentitet? I sådanafall, för de som har en könsidentitet som inte är ”man” eller ”kvinna” då? Ska inte de få finnas till? Ska inte de få ha ord som beskriver dem?

      “Hen” är som att hymla med sitt ursprung. Förneka. Spill the beans, ut med korten.
      – Så, eftersom det inte finns ett pronomen som beskriver hudfärg, är det att hymla med sitt ursprung bara för att man inte berättar om det varje minut?

      Läs gärna mer under uttalanden du känner igen dig i här: https://henom.wordpress.com/lista-over-argumenten/

  3. belaland> du skriver ”Om vi talar om ordet ”invandrare”, så vill de som är ”invandrare” inte identifieras med det ordet utan de vill hellre att man förklarar som det är, t ex ”Svensk med jugoslavisk härkomst” (och dylikt) eller ”italienare”. Det är viktigare att man möter människan från deras grund istället för att bara säga ”invandrare”. Så skulle jag vilja säga att det är med ”hen”. ”Invandrare” och ”hen” skulle kunna ha samma innebörd. Man är en människa men inte uttalat närmare än så.”

    En del med invandrarbakgrund tycker nog det är tämligen irrelevant i många situationer att de är ”svensk med jugoslavisk härkomst”. De vill kanske också bara definiera sig som människor i de allra flesta sammanhang?

    Den stora skillnaden på orden invandrare och hen är att invandrare är ett substantiv, (”Substantiv är namn på ting…”) Hen är ett pronomen. Ingen är ”en hen”, lika lite som någon är ”en hon” eller ”en han”.

    ”Man är en människa” skriver du. Ja, precis! En människa som definerar sig som en kvinna, man eller kanske något däremellan eller ingetdera. Och ordet hen passar väl alldeles ypperligt att använda just precis ihop med ordet människa eller person (som ju båda är könsneutrala de också). ”Oj, där går en person rakt ut i vägen. Bäst jag ropar till henom att akta sig!!” eller ”Den människan verkar inte riktigt klok! Jag undrar hur hen tänker egentligen!?”. Man kan alltså använda det i precis samma situationer där man kan använda han och hon. Men ännu bättre upp: i FLER situationer. Förutsättningen i mina exempel är ju att den som talar faktiskt inte VET könet. Istället för att då behöva tänka/säga/skriva ”han eller hon” så är ju hen ett alldeles superbt alternativ.

  4. Blir så glad!! Tack för det här inlägget! Jag är själv en av dem som hatas och görs narr av pga en könsidentitet jag inte kunnat påverka själv. Det är så viktigt att vi är starka och står upp för varandra, att bara berätta om sin situation hjälper andra i liknande situation. Stort tack och kämpa på!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s