# Vad är det för fel på att vara pojke eller flicka, man eller kvinna?

Det är inget fel på att vara något av könen. Faktum är att det är många som föds till man och kvinna och man kan ju inte dömas för något man är född till. Det är ingen hen-förespråkare som säger att det är något fel att födas med yttre och inre könsorgan. Däremot är det många anti-hen-personer som säger att det är fel att INTE vara antingen man eller kvinna, pojke eller flicka. Och många anti-hen-personer som säger att det är fel att bete sig som en man om man är född som kvinna osv.

Hen är en språklig metod att säga att det inte spelar någon roll, i just det sammanhanget där man använder ordet, om man är man eller kvinna, pojke eller flicka. Och ordet kan även användas om folk som är varken man eller kvinna.

Men det är inget fel att vara pojke eller flicka, man eller kvinna, så länge man inte skadar människor som inte är det.

Läs även:

# Jag har en kuk och jag är stolt över den – ska inte jag få vara det?

# Ska man försöka avskaffa könet med ”hen”?!

Annonser

Kyrkans tidning: Är det dags att börja säga hen om Gud?

Ett bra inlägg från en plats jag inte förväntade det. Den visar på att kristna kan vara bland de mest öppensinnade ibland.

”Finns det något slut i sikte på det ensidigt manliga språkbruket som norm för Gud? Hur länge ska vi behöva stå ut med detta? Nu erbjuds oss ett alternativ. Att säga hen istället.”

# ”Hen”?! Nu har det gått för långt med jämställdheten!

–          1: Hur menar du att jämställdheten har gått för långt? Vad är en lagom plats för jämställdheten, tycker du? Jag har läst att jämställdheten gick för långt redan för 100 år sedan! Om ni frågar mig så kan inte jämställdhet gå för långt. Jämställdheten har jämställdhet som mål och kan inte gå bortom det för då blir det inte längre jämställdhet – och det som inte längre är jämställdhet kan du inte anklaga jämställdhetsförespråkarna för.

–          2: Jag har också hört om ”feministdravvel” och liknande. Det är tyvärr många som tror att feminism inte står för jämställdhet utan för någon slags kvinnorna-ska-ta-över-konspiration. Det finns säkert en sådan konspiration någonstans men det är inte vad majoriteten av feministerna står för. Och genus är inte en vi-ska-göra-alla-människor-till-könlösa-konspiration. Det är en diskussion om kön och könsroller och viljan att alla ska få leva ut sin egen könsidentitet, oavsett biologiskt kön.

# Ska det heta ”henniskor” också då?

Andra dumma bytesförslag: ”ombudshen”, ”hensklighet”, ”internationella hendagen” osv.

–       Om du försöker säga att det är dumt att ersätta ord så kan jag ju säga att ”hen” inte ersätter något ord. Det är bara ett ord som läggs till. Det ersätter definitivt inte substantiv som ”man”, ”kvinna” etc – för hen är ett pronomen!

–       Hens styrka är i innebörden och dess plats i språket. Innebörden är ”könlöst personligt pronomen tredje person” och den platsen är inte upptagen än (den/det är en annan historia) och den platsen behövs!

–       Många som förespråkar hen, inklusive mig, kämpar också för jämställdhet och individens möjlighet att uttrycka sig. Men det är inte ordets funktion i sig. Ordet är också rent språkligt funktionellt så du kan inte argumentera emot det genom att säga att genusfrågor eller feminism är fånigt.

–       Om du verkligen tycker att det ska heta ”henniskor” får du föra den kampen, men använd den inte som argument mot ”hen” för det är ingen som förespråkar hen som har hittat på ordet du snackar om.

# Betona hur fina könsskillnaderna är istället för att dölja dem med ”hen”!

–     1: Ja, könsskillnaderna är precis lika fina som skillnaden mellan svarta och vita, långa och korta, blåöga och brunögda. Men vad är det exakt som skiljer könen åt? Ge en fullständig lista över skillnader som stämmer för exakt alla, tack! Nej, det har du ju inte för det finns ingen lista som fullständigt visar hur olika könen är. Rent generellt hänger jag med (och den varierar från kultur till kultur), men det bör inte ge DIG – eller någon annan – någon som helst rätt att särbehandla individer för att de tillhör ena eller andra gruppen. Precis lika lite som att särbehandla p.g.a. hudfärg.

–       2: Om det ändå vore så väl att normen faktiskt uppskattade olikheter på riktigt. Jag önskar att man hade rätt att ha olikheter för att man är människa – inte för att man är född till ett kön. Men tyvärr är det ju så att normen tänker såhär: ”Kvinnor har rätt att vara mannens motsats – hon har rätt att ha sina kvinnliga egenheter, just för att hon är född med tre hål mellan benen. Män har rätt att vara kvinnans motsats – men däremot har de inte rätt att vara lik kvinnan.”

–     3: Jag vill inte bli tillskriven en olikhet jag inte har. Se folks ÄKTA olikheter istället för att bunta in dem i två grupper som PÅSTÅS skilja sig från varandra. Vi som inte ser oss som män eller kvinnor – vi är annorlunda och önskar att någon såg hur fina våra olikheter är. Respektera de olikheterna genom att inte kalla oss för hon eller han.

–     4: Orden hon och han kan ju ses som petitesser i språket, men när folk kommer och just säger sådana där saker (”betona hur fina könsskillnaderna är istället för att dölja dem med ‘hen’!”) så säger de ju indirekt att orden beskriver hur folk är. Och om det syftar på hur kropparna ser ut rent fysiskt så skiljer det ju sig extremt mycket också. Kvinnor kan vara korthåriga och långhåriga, män kan ha skägg eller inte skägg, kvinnor kan ha håriga ben eller rakade ben, män kan vara tjocka eller smala, blonda, brunhåriga, mörkhyade, ljushyade etc. Så vad säger egentligen hon och han? De syftar på könsorganen – och hur vackra än könsorgan kan vara, hur mycket relevans har de i text om inte läsaren förväntas lägga in fler värderingar i det? I de flesta fall felaktiga värderingar! Du föreställer dig kanske en blond, medelålders man när jag säger ”han” men egentligen är det en bäbis utan armar.

Kortfattat kan jag säga såhär: Den riktiga beskrivningen ska ske i ord och sen kommer pronomet (hon/han/hen) och syftar tillbaka till den tidigare beskrivningen. Pronomet hen påverkar inte den tidigare beskrivningen och tar därför inte bort skillnaderna mellan den beskrivna personen och andra personer i världen.

 


# Jag har en kuk och jag är stolt över den – ska inte jag få vara det?

–     1: Du kommer fortfarande få ha kvar din kuk efter att ordet hen börjar användas. Ett ord påverkar inte din fysik alls.

–     2: Orden hon och han kommer fortfarande att finnas kvar. Om du vill bli kallad för han kanske du får respektera någon som vill bli kallad hen.

–     3: Bara för att du är stolt över ditt könsorgan eller din könsidentitet så behöver du väl lika lite ett pronomen för det som att du behöver ett pronomen som säger vilket intresse du har eller vilken sexualitet du har.

–     4: Du är alltså så stolt över ditt könsorgan att du vill separeras från alla som har ett annat könsorgan (som du skulle skämmas över att ha, eller?) och detta språkligt på ett sätt som tvingar alla andra att tillhöra antingen det ena eller andra (och man får inte ens välja grupp)? Alla identifierar sig inte 100% med sitt könsorgan. Vissa ser sig som könlösa eller ett tredje/fjärde/femte kön (Intergender/genderqueer). Det finns dessutom intersexuella.

 

# [någon beter sig könskonträrt] Är det ”en HEN?”

–       Ännu en gång måste jag betona: Hen är ett pronomen, inte ett substantiv. Man bör således inte säga ”en hen”. Person eller människa är den mer korrekta substantivformen ni är ute efter. ”En hen” är lika nedlåtande som ”en han” eller ”en hon” om det används i fel mening*. Nedlåtande ord är inget som vi vill ha i ordböckerna. Och använder du ord i nedlåtande syfte så förtjänar du ingen respekt tillbaka. För diskussionen på en seriös nivå så kanske någon lyssnar på vad du har att säga.

* I vissa fall kan man säga ”det är ‘en han'”, men det är oftast i meningar där man pratat om pronomet tidigare, typ:

– Min läkare tyckte att jag skulle sänka min medicindos.
– Varför tyckte hon det?
– Det är en ”han – jo, för att han såg att mina blodvärden hade sjunkit sedan….